I år har jag inhandlat min första ”engelska julros”. Eftersom hösten varit så mild planterade jag ut den direkt, redan i början av november. Satte den under körsbärsträdet vid entrén eftersom Helleborus gärna vill ha en skuggig sval plats under sommarmånaderna. Höll sedan tummarna hårt för att vintern inte skulle ta den; att den skulle få vara med fram till våren och fröa av sig!
Det har hunnit bli både en och två inköp till. Och det tillkom även ett miniväxthus, i form av glaskupa som jag köpte på Plantagen, då vintern slog till i början av december. Men ack! Den första plantan blev utan skydd när jag planerade ut mitt andra exemplar. Det tredje exemplaret behåller jag inomhus, och sköter enligt konstens alla regler, framtill att våren är här. Jag var så glad att rosen till mitt första exemplar utomhus äntligen blommade, efter att ha tittat på knoppen sedan början av november!
Men så en morgon kom jag ut och gjorde en ledsam upptäckt. Där fanns inga blommor kvar, inte en endaste. Det måste gjort ont i magen. Jag har hört att Helleborus niger är giftig. Attans rådjur!
