”En katt bland hermelinerna!!!”
Jag bryter upp pallkragarna/kallbänkarna med övervintrade palsternackor och studsar till: men waow, vilken riktig feting till palsternacka!!!
Minst två gånger storleken av de andra – av basen att döma.
Men när jag dragit upp den inser jag att det i själva verket inte är en palsternacka, utan en vitbeta. Hel och fin. Den har övervintrat klarat sig bra är fast och fin i köttet!
Om jag hade vetat detta hade jag inte dragit upp raderna med vitbeta i höstas. Den som odlar lär sig. Det är ju det som är tjusningen med det hela!
Och i år har jag lärt mig läxan och låter jag överflödiga vitbetor stå kvar föra att övervintras till nästkommande år…
Åh.. BMehn! Kanske är vitbetorna som palsternackorna – dvs något annorlunda och mer söta i smaken efter frost! Det ska bli spännande att smaka av nykokt övervintrad vitbeta för att avgöra.
Erfarenheter, någon?