Drömmer om egenodlade tomater. De där välsmakande, och väldoftande, solvarma att sätta tänderna i. Tidigt i våras satte jag igång att odla. Det blev många olika sorter, som noga skötts om varje dag.

Jag har lagt tid på dem. Bra jord och extra näring, sol,värme och vatten, inte minst.

Är nu orolig för att tomatplantorna får stå just utan vatten under semestertider. Har funderat en del och nu kanske funnit en lösning på detta. Det är en gammal bevattnings metod som använder porösa lerkärl, som genom osmos vattnar jorden där det behövs.

På närmsta secondhandbutik köptes terrakottakärl in. Hårt var arbetet att få ner dem i odlingslimpan, men med sekatör och lite envishet så gick det vägen.

Använde ett lock i form av ett upp-och-nedvänt terrakottafat och planterade ut tomatplantor intill kärlet inom ca 45 cm.

Tanken är att vattnet, långsamt, ska perkolera genom lerkärlsväggen, ut i jorden. När rötterna på plantan utvecklas kommer de leta sig runt kärlet. Plantan tar upp näst in till allt vatten på detta sätt och avdunstningen nära noll. Denna typ av bevattning fungerar nog bäst i växthus, i vårt klimat. Jag, som har drivhus direkt på jorden, vill utvärdera hur detta fungerar. Kan tänka mig att det går bra om juli blir en varm och torr månad.

Återkommer här med resultatet senare i sommar,

det här blir spännande!