Före: 16 november 2013 planterar ut vårlök
Efter: 8:e mars 2015. Staketet är färdigt och vi njuter av vackert vårväder.
När tanken på staketet föddes, fanns här inte så mycket av köksträdgård (se ovan).
Det var under under hösten 2013, vi hade just flyttat in och blivit med trädgård. Det som fanns i trädgården var fem gamla äppelträd, sex rönnar och ett fläderträd. Det har hänt mycket sedan dess.
Eftersom jag odlat sedan barnsben – sista rundan gjorde jag vid en odlingslott i Stora Skuggan på Djurgården (2009-2012) – har ju självklart drömmen om en alldeles egen köksträdgård hägrat länge och väl. Äntligen gavs chansen.
Det var när jag den där första hösten med trädgård planterade en gul ros på baksidan och den bara ett dygn senare var helt avskalad, som jag smått började ana: rådjuren är riktigt hungriga här på Saltarö! Jag insåg då varför jag inte såg en enda ros i någon av trädgårdarna runt om. Och ..det var då jag valde namnet på min blogg. För målsättningen är att, bredvid det jag odlar i köksträdgården, ska frodas rosor i mängder i vår trädgård.
Trädgårdskampen hade börjat!
Lät mig inspireras av köksträdgårdar som har staket som är till för att hålla djuren instängda i likhet med detta ovan.
Nu ville jag ju inte ha ett staket i midjehöjd. Rådjuren hoppar lätt över ett sådant. Inte smart. Och så ville jag ha ett som designmässigt har ett svenskt kulturarv. Dessutom ville jag använda mig av något som smälte in med designen till vårt hus- som är litet som ett skepp: det finns detaljer av runda fönster. Solterrassen är en pir, entrétrappan har en reling osv.
Ett rostigt runt fönster, vid entrén har en gång i tiden suttit på ett skepp.
En av de bloggar jag läser regelbundet är Fru Åberg i Lågbo. I bloggen fann jag, under tiden jag letade idéer, en bild på köksträdgården vid Dala-Flodas Värdshus som etsade sig fast. Där fanns ju allt!!!
Dala-Floda Värdshus köksträdgård: Tack, tack och tusen och åter tusen tack Erika för din inspirerande bild och blogg! Varm kram från mig!
Foto: Erika Åberg
Tyckte särskilt om detta staket för det har en svensk tradition. Hässjorna är ju del av vårt agrara arv. Minns ännu att det faktiskt fortfarande hässjades hö där jag växte upp i Sporrek, utanför Oskarshamn. Och jag tänker även ofta på min barndoms somrar som tillbringades på Revsudden, två mil norr om Kalmar.
Där hade en gång i tiden min mormor och morfar ett litet fiskehemman på 10 000 kvadratmeter.
Gamla hamnen på Revsudden i lågvatten (omkring 1950) Källa: Kalmar läns museum
Hamnen i Revsudden (omkring 1950) Källa: Kalmar läns museum
Garnhage med garnstolpar. Källa: Kalmar läns museum
Bryggor. Båtar. Fiskebodar.. Runda stenar i klapperstrand och vita stränder. Gröna gräsängar. Nyhängda nät, tjärade ekor – allt detta tillhörde min barndoms somrar. Minns den tiden med så mycket glädje – så hässjor och tjära fick det bli!
Själva ”resan” med staketet började med att jag först sökte upp olika hantverkare. Frågade om offert på vad kalaset skulle kosta att tillverka och sätta upp i vår trädgård, från scratch. Efter det fick jag kalla fötter.
Googlade hässjor febrilt i månader .. Läste annonser i lokaltidningar till ögonen blödde. Diskuterade med trädgårdsvänner. Vill i sammanhanget särskilt tacka dig trädgårdsmästare Lee Edström Mellberg för den input, feedback och hejarop du gav under hösten 2013! Utan dig hade jag inte bestämt mig för att sätta igång bygget på egen hand. Och det hade inte blivit något staket. Därför: är dig evigt tacksam!
Då jag helt klart fastnat totalt för staktet med hässjor och bestämt mig för att det fick bli att bygga själv, var ”bara” den lilla detaljen kvar: det verkade inte vara lätt att hitta gamla hässjor på Värmdö. Om jag inte skulle tillverka dem själv, det vill säga. Det backade jag på. Även om jag har en avbarkare i mina ägor som en gång tillhörde min morfar.
Så jag utökade istället mitt sökområde. Tillslut dök det upp en annons på blocket – en nedlagd bondgård i Vallentunatrakten ville bli av med sina: Hurra!
Oktober 2014 och jag är på väg att bärga mitt guld!
Sagt och gjort: hyrde en lastbil och begav mig av upp dit. Allena. Pirrig och glad: Startskottet hade gått. Nu skulle det bli av. Det var som ett litet äventyr.
Och inte visste jag att det fanns så ”centralt belägen” glesbygd… Vallentunatrakten kunde vara levande landsbygd. Nu avfolkas i stället gårdarna och folk lägger tydligen ner sina jordbruk, ett efter ett.
Till min stora glädje var hässjorna många. Det krävs många när de ska stå tätt och räcka runt om hela 200 kvm köksträdgård. Jag fyllde nästan en mindre lastbil. Vill passa på att tacka dig som jag köpte hässjorna av som var så vänlig och hjälpte mig att lossa dem, trots din problemrygg! Det blev många intressanta samtalsämnen under arbetets gång..
Hässjorna har funnits på gården sedan 1930-talet. Vissa är ”litet nyare” och tillverkade under 1960-talet. Skulle gissa att det är de som fortfarande har litet bark kvar på sig och inte de där som är alldeles grå i trät. För övrigt är de i helgott skick. De har bara använts under sommartid (fram till att de slutade användas – när det började skötas maskinellt istället) och sedan legat under taket på en gammal lada.
Många timmars jobb senare hade jag lassat av berg av plockepinn på vår gräsmatta. Detta är bara ett av lassen..
Efter ett kraftigt kallt oktoberregn staplades alla hässjorna in carporten. Ja det gjordes ju inte utan jobb. Och jobbet stod denna gång jag helt själv för. Gick inte alls lika lätt utan någon att småsnacka med. Var väldigt orolig för att få sorkfeber av att ha hanterat dem. Det var mycket ”bös” som yrde omkring, men som tur var jag klarade jag mig.
Spetsade till de entréstolpar av ek jag fått som en present av min far under sommaren – med hjälp av en vanlig yxa.
Har inte gjort detta tidigare – men dock täljt många gånger som barn. Och det här var ju ungefär samma teknik fast bara i litet större skala.
Här har jag satt ner entréstolparna, som är cirka 2,5 m höga, i de hål jag grävt. Sedan var det dags att gjuta. 
Gjutet och klart och de första hässjorna på plats.
Själva hantverket med att sätta staketet har varit en njutning att göra, från början till slut! Faktiskt helt otippat från min sida!
Det blev två plommonträd satta under hösten där jag märkt ut att inhägnaden skulle gå. De kunde jag spaljera under den kallaste månaden i vintras.
En vintrig bild från januari i år, då jag kommit halvvägs med inhägnaden.
Det var delvis tungt att jobba under vintern med kol och spett.
Vi passade på att grilla varje gång jag drog igång eldning och det blev många, många, många grillkvällar i januari.
Sista bilden som är från första veckan av mars i år: hurra! Hela vägen runt!
Vår familj går nu helhjärtat in för att se om det går att driva en odling – vid sidan om våra jobb.
Målet är att odla det mesta vi konsumerar av grönt. Arbetsfördelningen ser ut enligt följande: Det är min kära sambo som sköter det mesta av markservicen och matlagningen. Själv sköter jag jobbet ute i trädgården MEN – stort men – har också väldigt mycket att säga till om när det gäller menyn. Det är helt enkelt en trädgårdsmästares rättighet (Monty Don).
Vi handlar närproducerat för att stödja de egenföretagare som bor runt omkring som erbjuder det mesta från honung, saft, äppelmust, rapsolja, sylt, ost, kött och fisk. Allt detta bör räcka långt.
Nu ska det bli spännande att se om staketet håller borta våra kära vänner rådjuren!
Passa på och njuta av det fina vårvädret vi har!
Frilandstomaterna som jag satte ut i juni har nu äntligen börjat mogna! Samtidigt bågnar växtkuvösen av fler tomatplantor som vill komma ut på friland. Så idag blir det min uppgift att sätta ut dem i ett av de obrukade hörnen att odla upp i köksträdgården. Börjar lägga ut stenar och täcka marken där nu. Lycka! Jag älskar att designa i köksträdgården med sten, grus och trädstockar. Får aldrig nog av det!
Jag drömmer om äpplen som mognar i träd på rad,
Börja resan, du med!
Efter ett tag får dina sticklingar små rötter. Om du har tillskottsbelysning kan du plantera dem så fort du har tillräckligt med rotsystem, men om du vill vara på den säkra sidan kan du vänta till en bit in i mars. Plantorna kräver mycket omsorg, ljus och vatten. Men var försiktig med direkt solljus! Vårens första strålar är starka och bränner lätt bladen. Snart kan du skola ut långsamt, någon timme om dagen, eller direkt till en växthus/ tunnel sedan och beroende på var du bor snart plantera ut i ett lämpligt land.
