I år är vårt gemensamma nyårslöfte ett enda. Att minimera vårt beroende av livsmedelsbutiker så långt det går. Vi bor trots allt på Värmdö och här finns alla chanser att handla närodlat och närproducerat, miljövänligt, ekologiskt…
Ut över detta så odlar vi ju redan en hel del av det vi äter. Detta trots att rådjuren löpt amok i köksträdgården flertalet gånger. När staketet med alloxnät runt trädgården och staketet med hässjorna runt köksträdgården är klara är vi redo att odla upp hela 250 till 300 kvm av vår tomt
(och .. eventuellt mer).
Nu börjar vi! Och i slutet av året kan vi blicka tillbaka och se hur det gick. Ser fram emot att bemästra vår utmaning!
Författare: evelynstradgard
En innegård på andra sidan av stan ..
Postar helt sonika några bilder från onsdagens fikapromenad i stan. Drack en kopp kaffe med en kund på Sturekatten. Vi satt ute (trots regnet) eftersom jag var i sällskap av min hund. Men det fanns platser under tak också, så det gick bra. Passade då på att beundra den fina innegård som detta kafé har. Annars känns det som kaféets interiör åtminstone fångat mest av min uppmärksamhet. Men inte denna gång. Nu lät jag mig förföras. Och njuta av minimal yta som utnyttjas till fullo.
Låter bilderna tala .. Här fann i alla fall jag inspiration!
… så roligt att just du tittade in,
lämna gärna en kommentar här: då blir jag glad!
Allt mitt guld ..
Har nu under ett helt år drömt om att skaffa ett staket till köksträdgården, för att skydda kommande skördar mot bland annat rådjur och harar. Har sedan länge klart för mig hur staketet ska se ut. Därav har jag sonderat alla annonser i Storstockholm utan att finna det jag söker. Hässjor!
Det var ett tag sedan jag nu skrev något här på bloggen. Anledningen till det är att jag haft annat för mig än att sitta vid datorn. Bland annat har en av våra katter bestämt sig för att flytta hemifrån, så man kan nog lugnt säga det varit mycket jobb att försöka hitta var hon håller till. Dags datum har hon ännu inte kommit hem. Vi väntar och längtar, och letar. Andra sysselsättningar har varit och är fortfarande alltså att ordna med att sätta staketet av hässjor. I oktober fick jag napp och det bar av upp till en gård i Vallentuna trakten. Självklart hade jag letat efter sådana hässjor som jag ville ha som har använts till att hässja hö (inte de för gärdsgård). Och de ska vara gamla, trät ska ha blivit gråvitt .. Men det skriver jag mer om senare. Hyrde en lastbil. Och äntligen bärgade jag hem mitt guld! Jag var så glad. Men det var mycket jobb med att lassa och lossa, in i lastbilen, ut ur lastbilen och in i carporten. Men tillslut så var det färdigt och jobbet med att sätta en port på staketet påbörjades. Två stora ekstockar jag fått i present av min far spetsade jag till med hjälp av en yxa.
Så här såg det ut den 11 oktober: 
Kom i gång med att gräva ut hål för att gjuta och samtidigt började oktoberregnet. Det blev blött, och väldigt lerigt – så klart.. 
Sedan var det dags att gjuta. I mitten av oktober hade jag gjutit den ena stolpen. Den andra står vid tiden snett i sin grop och lutar (19:e oktober).
Emellertid kom ett annat jobb emellan, då det grävdes det för en skyddande och avskärmande avenbokshäck på baksidan. Jag hade nämligen gjort en större beställning av buskar från Tyskland som levererades innan frost men efter att träden ”gått i vilofas”. 
Men så snart hela avenbokshäcken var i marken satte staketbygget igång. Den 2:a november såg det ut såhär:
Jobbet med bygget har fortsatt hela hösten. Vi köpte i slutet av sommaren två pelaräppelträd som kom ner i backen med. Det ska tillslut bli en hel äppelspalje´på denna sidan staketet.. 
Och ungefär såhär såg staketet ut den 9:e november. Då hade jag kanske gjort 2/10(?). Planterade samtidigt ut en hel del rosor litet här och var i trädgården. Och två plommonträd på starkväxande stam som jag vill försöka få på spaljé mot en annan sida av staketet.
Min ”hjälpreda”: 
Lite spridda bilder från början av november.
En särdeles varm november, i år igen..
Plantering av plommonträd (25 november).
Komet ( P.cer A-kval co) och Reine Claude dÒullins E (P.cer A-kval co) båda zon 1-4.
Under andra delen av november och hela december har jobbet med staketbygge legat i malpåse för att leta efter vår bortsprungna Maya. Med nytt år kommer nya tag och staketbygget är igång igen. Nu är det inte lika varmt längre och marken är frusen, men jag fortsätter enträget att gjuta och sätta ner hässjor i marken i alla fall. Hur gör jag då?
Jag använder mig av eld, spätt spade och enkupiga tegelpannor. I kväll lagade vi vår middag i en av groparna med glödande kol. Vår dotter tyckte det var så spännande att gå ut i mörkret, lyfta på några tegelpannor och stoppa ner köttet där..
Till våren kanske staketet är på plats och odlingssäsongen kan börja, på riktigt!!! Detta år står vi starka mot rådjurssabotörerna..
Längtar litet dit, men jag har att göra fram till dess..
God fortsättning på er!
… så roligt att just du tittade in,
lämna gärna en kommentar här: då blir jag glad!
Inlagda hela tomater
Det blev ju mycket tomater i frilandet, faktiskt mycket mer än vad jag hade räknat med. Samtidigt som landen nu görs i ordning för vintersådden och bambuställningarna plockas undan för att invänta nästa års utplantering, funderar jag intensivt på hur jag nu ska ta tillvara årets skörd.
Tomatskörden var ju enorm. Jag hann precis plocka in den innan första frosten i september, se här. En hel del av tomaterna som jag bar in var därmed gröna. Har lagt dem att mogna tillsammans med äpplen i korgar ljust i köksfönstren. Så nu gäller det att vara kreativ och hinna ta till vara på de som blir röda. Det är bara jag i familjen som gillar tomater, därför är åtgången inte så stor av de färska, även om jag äter med glädje till näst in till varje måltid. Vi gör en hel del chilisås, egen ketchup och fryser in egen tomatsås. Nu testade jag att göra samma milda lag som för Zucchinin, den har du här. Jag valde helt enkelt ut de tomater som var väldigt små, som inte hunnit växa till sig innan frosten. Tog bort toppen på dem där de fäster in i kvisten och så prickade jag dem med en vass kniv. Ner i en fin glasburk , på med lagen. Vänta några timmar: färdigt! Jag är jättenöjd över smaken. På det här sättet kan jag bevara sommarens tomater litet längre! 
… så roligt att just du tittade in,
För min stora glädjes skull, lämna gärna en kommentar här!
Röda nypon, taggiga grenar och ”drömmar”
Härliga Nyponskörd!
Självklart ska du omsorgsfullt bli rostad i ugnen. Torkad och förvarad.
Ner i stora burkar av glas, ska du nu få komma.
Och där ska du få stå i vårt skafferi: vänta, vänta ..
Vänta på att snön yr runt knutarna och kylan biter.
Då är det härligt att få njuta av dig, goda skörd av nypon. Att få dina c-vitaminer och näring till livs i en rykande varm soppa med en juicen från en pressad citron och en klick vaniljglass över.
Mmm – det är ju bara så ooobeskrivligt gott!
Formligen älskar att plocka nypon. Kanske är det för att det var något jag ofta gjorde med min mamma som liten om höstarna?
Något som hon alldeles säkert alltid själv gjorde med sin mamma. Vilket i sin tur .. Ja alltså ni förstår säkert själva principen! Länken till förfäderna känns ständigt närvarande när som helst jag plockar just nypon.
Minns att mamma, sådär mot slutet av vår stund i skogen, alltid brukade visa mig en liten utväxt som bara fanns på vissa av nyponbuskarna i form av ett rött, trådigt litet fågelbo i miniformat.
Jag var så fascinerad av denna lilla raritet som hon kallade för drömmar. För hon berättade för mig att om man tog in en av drömmarna och lade den under sin kudde skulle man helt klart, just den natten, sova mycket bättre än vanligt och drömma klara, härliga drömmar.
Alltså jag har verkligen minnen av att ha vaknat med ett knastrigt nystan under kudden, yr från nattens djupa sömn och drömmar!
Nu är tyvärr min mamma bortgången sedan ett antal år tillbaka.
Åh! Fina mamma…
Vad många goda nyponsoppor du bjöd mig på under alla år. Känner mig verkligen bortskämd! Smälter när jag tänker på smaken av hennes underbart goda, tjocka brunröda nyponsoppa.
Rostar dem nu i ugnen på svag värme under lång tid för att bevara alla näringsämnen.
Doften när ungsluckan öppnas är så bedövande god att jag inte kan beskriva det med ord. Det måste bara upplevas.
Så ..
Ni kanske förstår att mot den här bakgrunden är för mig att plocka nypon som någon form av magi. Barndomsminnen. Ja ni vet..
Det går nästan inte riktigt ta på .. ej heller beskriva med ord…
Vi har – till min stora glädje – runt vår trädgård flertalet stora, härliga nyponbuskar. Ett av dem har vuxit sig riktigt stort. Med sina tjocka och fina grenar som sträcker sig i långa, fina bågar. Det näst intill högt som ett träd eller en större buske ca 2-3 m högt. Och det dignar verkligen av nypon i år: stora, klara mörkröda och orangea.
Måste säga i sammanhanget att vi är så lyckligt lottade i Sverige som har allemansrätten. Ute på fältet och i skogen finns ju många nyponbuskar att hämta från.
Mina favoritbuskar växer längs med strandkanten här där vi bor..
Delar med mig av receptet på min nyponsoppa.
Passar samtidigt på att planera för att tillaga något jag aldrig tidigare prövat:
Nyponchutney och Nyponmarmelad!
Men mer om det en annan dag. Till dess:
Trevlig kväll på er allesammans!
Det finns stunder som etsar sig fast, som man för evigt minns! Smaker och dofter förstärker dessa minnen så att de blir som levande på nytt! Det är vad jag kallar magi!
Evelyns vildrossoppa
Ingredienser 4 port.:
1 liter torkade hela nypon ca 3 liter vatten 1/2-1 dl strösocker 1 1/2 msk potatismjöl
Så här gör du:
Skölj av nyponen i vatten. Riv över rivjärn så att skalen påverkas litet. Lägg i vatten under natten. Koka upp under lock, på hög värme. Sänk till svag värme och låt puttra med locket på i cirka 3- 4 h.
Rör om och späd med vatten. När du har en mörkrödbrun soppa, sila bort nyponen och mät den.
Koka ihop alternativt späd till 8 dl. Tillsätt socker och smaka av till soppan får en jämn balans.
Rör ut potatismjöl i ca 1/2 dl vatten. Häll försiktigt ner blandningen i soppan. Vispa. Låt den koka upp under kort stund, några minuter.
Spara avkoket. Koka soppa av nyponen en gång till så får du en tunnare mindre matig soppa.
Lycka till!
… så roligt att just du tittade in,
lämna gärna en kommentar här!
lämna gärna en kommentar här!
Inlagd zucchini – på ett mildare vis
Eftersom vi fortfarande kan skörda zucchini fortsätter vi att göra inläggningar på det sista vi får ut av plantorna. Jag blev inspirerad av farmors recept till inläggningsgurkan samt en riktigt god fralla jag åt gjord på surdegsbröd med ost – under en promenad i Rosendahls trädgård.
Fördelen med detta recept är att alla näringsämnen blir kvar i ”fruktköttet.” En annan är att det drar till sig smakämnen från inläggningen som samverkar i en fin och mild harmoni.
Alltså du måste bara testa detta!
Evelyns inlagda zucchini
2 matskedar 24 % ättiksprit
1 liter mineralvatten
4 – 6 dl strösocker
1 – 2 dl salt
2 – 5 teskedar senapsfrön
Några knippen färsk dill
Häll upp mineralvatten i en stor bunke tillsammans med socker och salt. Rör till det är en lösning. Hacka dillen och lägg den i lösningen tillsammans med senapsfrön. Skiva zucchinin i tunna, tunna skivor. Lägg i rena glasburkar. Använd micro eller koka vatten för att rengöra!
Häll över lagen i burkarna. Låt inläggningen stå och mogna under 2-3 dagar.
Oslagbart på nybakade surdegsfrallor och ost!
Vi har skördat ett antal jättepotatisar, bland annat denna som hade en rolig form.
Ute surrar fortfarande bin i tidlösa (höstkrokus). Hösten – en ny vår?
Ha en fortsatt bra dag!
… så roligt att just du tittade in,
lämna gärna en kommentar här!
Syrade morötter
I vår köksträdgård finns fortfarande en hel del morötter kvar att skörda i kallbänk. Vill gärna ta vara på dem, nu när det blir kyligare väder och innan det är försent. Har en rund sort, som är väldigt smaskig och saftig. Passar perfekt att syra! Syra är så enkelt, följ bara receptet nedan.
Redan efter ett par dagar har du en glasburk lätt syrade morötter med nyttiga bakterier som tillbehör till lunch eller middag att njuta av!
Skala och riv morötter grovt. Blanda med salt, kummin och några knippor dill i en ugnsform eller bunke. Låt stå i rumstemperatur ett tag. Stöt därefter blandningen så att morrötterna släpper ifrån sig vätska. Jag använder mig av en potatisstöt.. Förflytta blandningen över till en glasburk och pressa ner den ordentligt med till exempel en träslev så att inga luftrum blir kvar; se till att hela innehållet blir täckt av vätska. Om du fyller på med en fryspåse full med vatten över så kan den under syrningsprocessen hålla blandningen under vätskan, se bilden nedan. Stäng glasburken och förvara den mörkt och i rumstemperatur. Öppna sedan burken en till två gånger per dag. Om nivån med vätska sjunker fyll på med mer saltvatten. Efter cirka en till två dagar bör det bubbla i burken. När det inte längre pyser är syrningsprocessen färdig.
Hur länge du vill låta grönsakerna stå är upp till processen / dig. En tumregel är att starta med är 1-2 veckor i rumstemperatur. Flytta sedan över till kylskåp. En väl tillsluten glasburk håller i flera månader och syrningen blir bara godare ju längre den står. I en ”öppnad” burk kan du räkna med att hållbarheten är över en månad.
Lycka till! Och trevlig lördag på er allihopa: Här skiner solen från en klarblå himmel!
Vid årets första frostnatt.
Efter att ett lågtryck blåste in, och det började med åska och regn i söndags, har vädret nu så sakteliga ändrats från blåst under hela måndagen och halva tisdagen fram till nuet,
som bär kavlugn, iskall kyla.
Då ska nog ändå odlingstunneln med höstsådd och plantor hålla sig varm,
under årets första frostnatt.
För där inne står värmeljus och gravljus tända.
Det är inte bara praktiskt. Det är också stämningsfullt i september kväll!
Svanarna sjungande flyger mot söder.
En gnistrande stjärnhimmel.
Andedräkt som immar.
Välkommen hösten!
Johans fantastiskt starka chilisås
Här kommer ett inlägg som kanske kan duga i chiliklubben? Jag tänkte först att det var en onödigt stark sås min sambo fixade till. Men sedan insåg jag att dryga såser är ju bra att ha i kylen. Ni vet sådana man bara tar ett uns av och det märks direkt. Och man slipper oroas över att det någonsin tar slut. Lycka till ni som provar er på detta. Men varning, tvätta händer, kniv och skärbräda noggrant. Och klia dig inte i ögonen under tiden du lagar ..
Är det något vi har gott om i vår köksträdgård och som vi kan tacka vår odlingstunnel för, så är det chili, paprika och habanero. Oj vad habaneroplantor två små intorkade frukter i en plastpåse kan ge! Det var nämligen så det hela började en kall januarieftermiddag i ett fack långt in i vår kyl.
”Vad ska vi göra med de här? De är skrumpna och borde slängas!” säger Johan mig.
”Ge dom till mig. Här ska det bli plantor av´t!”
”Ja, hurra! Vilken bra idé. men kan det verkligen funka?”
Ja och vilka plantor det blev sedan. Jag tror vi har en skörd på ett kilo som står och mognar, numer inomhus i fönstren. Alltså det står paprika, chili och habanero i de allra flesta fönster vi har, skulle jag tro.
Så Johan bestämde sig en kväll att norpa några av mina bebisar och göra en, enligt honom, fin sås.
Då gick det till ungefär såhär:
Johans fantastiskt starka chilisås
Copy paste direkt från FB:
6 tomater, 1 lök, 3 färska habanero, 4 malaysiska chilis, 1 torkad chipotle, 1 msk socker , 1 msk salt, 3dl vitvinsvinäger. 1,5 timmars kok i järngryta.
Jävlar vad den bränner!
Johans inlagda zucchini
Under sommaren – från början av juli fram till nu i september – har de squashplantor jag drev upp och satte ut i odlingslimpan under maj/juni levererat över förväntan. Vår familj tycker så mycket om att äta squash i alla möjliga former: stekt, grillat, i sallad, som snacks. Nu har vi även testat inlagd: det var riktigt mums! Och till det använde vi en stor squash på kanske över ett kilo – se receptet nedan.
Så nästa år blir det inte bara en liten bit på ett land för squash, utan flera långa rader. Och jag tänker testa olika sorter .. Har du några tips om någon god sort du odlat? Lämna gärna tips om det i kommentarer nedan!
Förbereder redan nu för nya kväverika land. Och över de som jag byggde upp under våren i år, ska vi alldeles snart förbereda och fortsätta odla men med en ny växtföljd.
För nya land samlar jag nu in äpplen som vi inte hunnit ta hand om, lägger på hushållskompost och över det lägger jag bortrensade grenar. Läs mer hur jag gör från grunden – i inlägget från i våras här. Börjar helt enkelt bygga upp bädden, direkt på plats. Längst under har jag, nu i denna blöta månad, lagt ett täckande skydd i form av kartonger så att inte det gottiga försvinner ut ur landet och ner i marken. När jag skördar eller rensar upp på detta års odlingslimpa, alltså den som jag gjorde i våras t ex squashblast, läggs blasten helt enkelt över som gröngödsling. En presenning placeras överst som jag fäster in i marken, ordentligt; med tanke på blåsten! Presenningen är till för att skydda limpan, då de sista täckande lager jag ska lägga på inte är där ännu, och jag till dess inte vill att rådjuren eller rävarna ska kalasa på komposten.
När sedan löven faller då läggs de på. Och så vidare..
Här kommer en inläggning för den som gillar recept som har styrka.
Johans underbart goda inlagda zucchini
1 flaska appelcider vinäger
1 dl socker
2 matskedar salt
1 tesked colemans senapspulver
1 finhackad lök
1 tesked gurkmeja
Kokade upp lagen, och lät den sedan svalna.
sedan stoppade jag i alla tunt skivade zucchini samt lök, och tryckte ner allt under ytan med hjälp av ett lock..
Lät sedan detta stå i 1 timme i rumstemparatur.
Koka upp och låt stå på plattan i 3 minuter, inte mer..
Häll sen över i en skål, större bunke eller låt stå kvar i kastrullen och svalna helt innan allt hälls på rena glasburkar.
Lycka till!
Och till sist .. Det var inte bara jag som gillade denna inläggning!
… så roligt att just du tittade in,
lämna gärna en kommentar här!
Tomat och äppelchutney
Allteftersom att jag skördar från köksträdgården så klurar jag på vad vi ska laga till av råvarorna. Det gäller att vara kreativ. Vi strävar efter att göra det bästa av det vi har, efter säsong.
Tycker särskilt mycket om att tillaga så det går förvara och använda under en längre tid. Gärna kunna ta fram och njuta även under vintern. På det sättet minimerar vi tiden vi behöver tillbringa i livsmedelsbutiker och ökar på tiden vi får tillsammans hemma i köket. En win-win, helt enkelt!
Vi vill förstås också internera mellan att skörda och använda råvarorna dagligen och strävar efter att lagra dem så länge det går. Vi har kommit så långt med köksträdgården att vi nu i september, i stort sett, är självförsörjande på grönsaker och frukt. Det om något känns stort!
Och är det något som jag har gott om just nu i vår köksträdgård så är det just paprika, chilli, tomater och äpplen. Så i kväll testade jag helt enkelt att göra en chutney på dessa råvaror. Här kommer receptet.
Efter att ha smakat av insåg jag att det här kommer det bli mer av!
Evelyns tomat- och äppelchutney
2-3 mskdar 12 % ättika
cirka 2 dl vatten
2 dl ekologiskt socker
1 tesked salt
1/3 – 1/2 tesked chillipulver alternativt hackad rå chilli
1 dl råriven ingefära
5 dl hackad tomtat
1 grön paprika
6-8 mellanstora äpplen
2 kanelstänger
färsk timjan och basilika
Pektin och / eller syltsocker med tillsatt pektin till du är nöjd med konsistensen.
Koka upp ättika, socker, salt, kanel och ingefära i en gryta tillsammans med sockret.
Skölj tomat, äpple och paprika. Skala och skär dem i små tärningar. Hacka ner basilika och timjan. Koka det mesta i grytan, (men vänta med fördel med äppel, basilika och timjan), på svag värme till simmig konsistens, 30-40 minuter. När det är cirka 20 minuter kvar kan du lägga i äppelbitarna. När det är bara 5 minuter kvar tillsätt de färska kryddorna och extra pektin och/eller syltsocker om det behövs.
Häll upp chutneyn i rena glasburkar. Sätt på locket ordentligt, förvara mörkt och svalt. Om man vill kan man ta bort kanelstängerna. Jag låter dem vara kvar..
Chutneyn är mogen att använda efter cirka 2 veckor.
Hoppas du tycker det är lika gott som jag.
Trevlig kväll allesammans!
SABOTAGE! IGEN!
Nu har någon varit över på vår tomt, trampat fram och gjort sig skyldig till ett lagbrott! Den här gången är det staketet jag bygger som har fått sig en omgång. Nätet är avslitet vid 6-7 stolpar. Lite här och var på spridda ställen.
Nätet har slitits upp med full kraft… Kära rådjur jag är vansinnigt imponerad! 🙂
Tomater! Tomater! Tomater!
Här nedan finner du receptet till en god, men stark ketchup som jag blandade till efter att ha plockat av första omgången av min tomatskörd tidigare idag. Kan inte låta bli att posta några bilder från när jag i dag lyfte av täckduken, som skyddar mot angrepp från rådjur, fåglar och andra varelser.
Tomaterna som jag planterat så här på friland är inte några särskilt anpassade härdiga frilandstomater, i den rent strikta bemärkelsen. Nej jag har bara tagit litet av varje, och vad jag kände för: någon italiensk sort, en gul mindre sort, någon busktomat, någon litet biffigare sort…
De är planterade på en odlingslimpa, ett särskilt kväverikt land som jag skapade i våras av kompost, pinnar, koskit, torra löv och gröngödsel. Jag har byggt stöd för tomaterna i den storlek som behövs för varje planta av bambu. Stödet binder jag in med tråd av jute som jag doppat i Skärgårdsmahogny – för att öka hållbarheten. Sedan planterades de ut, en efter en, när jag tyckte att kylan släppt så pass mycket på natten att jag trodde att de skulle överleva. Över varje planta har jag sedan satt ett skydd i form av ett minidrivhus som jag tejpat och bundit ihop med hjälp av byggplast. Och sedan allra ytterst har jag alltså haft en täckduk. Och det fungerade ju riktigt bra! Till och med fungerade det bättre än i odlingstunneln. Skörden är större och med bättre kvalité.
Det här gör jag nog om.
Och snart har fler mognat dessutom. Hoppsan! Nu får jag jobba hårt för att komma på många finurliga, och gärna hållbara recept. Här kommer ett första försök:
Evelyns hemgjorda ketchup
Två stora lökar
Fyra vitlöksklyftor, 1 fint riven muskotnöt, 1 tesked vitpepparpulver, 1 färsk chilli – av egen skörd, 1 färsk habanero – av egen skörd,bTvå teskedar smoked paprika på kryddburk,
1 dl trapist öl – blend
6 st kryddpepparkorn
6 st kryddnejlikor
Saften av en halv citron
1 tesked salt
1 tesked färsk timjan – där skaftet är bortskalat – egen skörd
Hacka ner löken, chilin och habanero till fina bitar. Blanda med resten av ingredienser utom tomaterna.
Fräs tillammans på svag värme gärna till löken är mjuk
I med ca 1,5-2 kg tomater
1 dl 12 % ättiksprit
5 dl vatten
1 – 2 dl socker
Låt det sedan puttra i cirka 30 minuter. Lägg gärna till några nävar färsk basilika mot slutet. Mixa ner till en tjockare sås med mixerstav.
Smaka av med vitvinsvinäger efter eget tycke.
Lagra på flaska mörkt och svalt.
Själv frös jag även in några portioner. Det blir härligt att ta fram i vinter och njuta av till spagettin och quornfärsen.
Trevlig lördag på er allesammans!
T
Rönnbärsmarmelad och saft
Just nu utforskar jag rönnbären som nyttoväxt. För jag minns inte att någon, någonsin, genom tiderna, bjudit mig på rönnbär i någon form.
Varken min mamma, mormor eller farmor – som alla älskade att laga godsaker på frukter och bär – har någonsin bjudit mig på rönnbär i någon som helst form.Men är inte det aningen märkligt?
Min farmor hyllade svartavinbären för sin rikedom på nyttigheter och då inte minst c-vitaminer. När vi barn var hos henne och var förkylda då bjöds det alltid på hemlagad svartvinbärste som hon gjorde direkt på bären. Det var mer som en rykande varm saftsoppa med socker och mosade varma bär i en liten del vatten. Bären hade hon fryst ner i små portioner på påse så det fick vi när det behövdes under kalla månader. Nu har jag ju planterat många buskar svartvinbär i år i form av en häck i köksträdgården, men ingen av mina buskar har ännu levererat. Så därför detta sneglande på rönnbären. För är det något vi har i vår trädgård, så är det just rönnbärsträd! Jag tror vi har en 5- 6 -7 stycken – var av ett är stort och kraftigt växande.
Jag minns att utanför farmors fönster växte det också en stor tjock rönn – som levererade ordentligt med stora, röda dignade klasar av bär på hösten. ”Usch! Nej du! Det där, det är bara fågelmat!” brukade hon säga, och rynka på näsan och göra en reserverande åtbörd mot trädet med handen. Jag förstod att det var något vedervärdigt med dem. Min mamma, i sin tur, citerade alltid i skördetider: ”surt sa räven om rönnbären!”. Även hon rynkade på näsan.”De är väl nog så vackra i färgen men de går inte att ha till något.” Nej rönnbären har inte alls varit av intresse i min släkt. Så ett tag, som barn, så trodde jag faktiskt till och med att de var giftiga!
Eftersom samlaren i mig nu vaknat på riktigt har jag börjat läsa på en hel del om rönnbären. Och ju mer jag läst desto mer fascinerad har jag blivit av detta bär. Förstod ganska fort att de haft en central roll i försörjningen av c-vitaminer på hösten och vintern häruppe i norr under forntiden. Det visste jag inte! Rönnbären finns omskrivna i våra fornnordiska sagorskatter och har tjänat som viktiga symboler i vår nordiska folktro.
Ju mer jag läser desto mer vördnad känner jag för detta vackra träd med sina rödskimrande skatter..
Någonstans stod det att det räcker med att äta 5-10 bär för att försörja sitt dagsbehov av c-vitaminer. Då kanske ni kan förstå varför de är så sura, jiikes! Och vitaminer och antioxidanter är de dessutom fulladdade med. Efter mitt första försök som gav mig en härlig marmelad och en liter saft insåg jag direkt vilka rikedomar som bor i detta bär som vi alltid – nästintill instinktivt – rynkat på näsan åt. Och vad förvånade vi blev när vi smakade: det var ju gott! Det smakar nästan som aprikos, sa min kära sambo. Så varför kämpa med att zonknäcka och plantera gojibärsträd när vi har våra härliga rönnbär?
Ja, rönnbär har helt enkelt ett oförtjänt dåligt rykte! – I alla fall i min släkt!
Evelyns Rönnbärsmarmelad
8-10 dl vatten
1 liter tvättade infrysta eller frostnupna rönnbär
1-2 kg urkärnade äpplen i bitar
6 – 8 dl socker per kg mos
Plocka av rönnbären och skölj dem ordentligt. Lägg dem i frysen över natten (>12 h) om hösten inte bjudit på några frostnätter ännu. Det är inte så noga med hur du ansar dina äpplen eftersom allt ska passeras och rensas bort på slutet, men jag sköljde dem ordentligt och tog – trots allt – bort kärnhusen. Men var noga att alltid ta bort det som är skadat. Vissa äpplen skalade jag. Skär ner i grova bitar. Koka rönnbär och äpplen i vattnet på hög värme under lock 10–15 minuter tills dina äpplebitar är mosiga. Passera massan genom en sil om du inte har hushållsassistent. Tillsätt sockret. Koka moset tills det flockar sig. Rönnbären innehåller naturligt pektin så du behöver nog inte tillsätta så mycket extra..
Häll upp på väl rengjorda burkar och förslut genast ställ dem upp och ner till de svalnar så håller de längre. skriv på datum och förvara svalt och mörkt. Hållbarhet: cirka 1 år.
Av det som blev kvar i grytan gjorde jag en härlig saft genom att tillsätta litet socker och spara på flaska som jag förvarar i kylskåpet. Späder den litet efter tycke och smak innan intag. Oj, det är så otroligt gott och nyttigt! Hela kroppen hoppar till av lycka!
Ha en skön dag och hoppas att solen skiner på dig med!
Blå gentiana (Gentiana pneumonanthe)
Denna vackra klocka växer vilt på fuktiga ljunghedar och myrar i sydvästra Sverige men tyvärr gått tillbaka kraftigt på senare tid. Det främsta hotet mot klockgentianan och den huvudsakliga orsaken till minskningen är upphörande av bete och gammal hävd. Torrläggning och beskogning av mader och fuktängar är också ett hot.
Utan en störning av att marken betas eller brukas med slåtter och / eller svämning kan inte de mycket små groddplantorna etableras. Vuxna plantor kan överleva mycket länge. Populationerna kan därmed förefalla att vara mycket livskraftiga i vissa områden i Sverige. En djupare undersökning avslöjar att de helt saknar unga plantor. På de allra flesta lokaler sker det ingen föryngring, som det ser ut idag.
Så jag tänkte göra min insats: numer finns den blå gentianan även i vår trädgård här på Saltarö. Inköp gjordes i handelsträdgård förra året. Och den blommade fint efter utplantering i september. Så också detta år. Den har alltså överlevt vintern på ett torrt ställe uppe på en av våra bergsknallar. Men några fröplantor har jag inte sett till. Lokalen ligger nära en spricka och fördjupning i berget som ibland är vattenfylld, ibland torkar upp. en perfekt plats för getianan, med andra ord. Ska se efter om denna lokal kan gynna föryngring av gentiana i vår trädgård tillsammans med att vi håller efter den en aning.
Nu vill jag ha även den rosa varianten. Någon som har denna? Hör i så fall gärna av dig – jag är jättetacksam för det!
Det riktigt intressanta är att klockgentiana är värdväxt för en sällsynt fjäril, alkonblåvinge (Maculinea alcon) som också den är på tillbakagång. Håller nu tummarna att också den vill gilla vår trädgård, men det är nog att hoppas på för mycket, eller vad tror ni?
Ha en fortsatt bra dag lördag allihopa!
